På senaste tiden har jag fått både mail och kommentarer som värmer i mitt hjärta något så otroligt. Ni förstår inte hur mycket det betyder för mig. Det är ofta gällande min Sjukdom. Att jag inspirerar, att jag hjälper och får människor att inse att livet inte alltid är så lätt. Även om det ser ut så på ytan.
Denna kommentaren fick jag senast igår
Vet inte om jag kommer få något svar men jag hoppas du läser min kommentar..
Ville bara säga hur fina och vackra du och din dotter Wilda är, hon är så lik dig!.
Och du som gravid är jättesöt och så fit, creeds till dig.
Läste det om din sjukdom, har bara nyligen för några måander börjat läsa din blogg men jag älskar den =)) .. Du är en förebild i mina ögon för andra tjejer/kvinnor som gått igenom samma sak som du.
Du är en stark person som inte gav upp, Wilda och bebisen i magen har en jättefin person i sitt liv som sin mamma och som deras förebild – någon som dem kommer se upp till.
Förlåt för mitt långa inlägg.
Hur fint är inte det? Att en för mig okänd människa skriver en sådan kommentar till mig. Till MIG! Jag kan erkänna att jag fick tårar i ögonen när jag läste den. Det är sådana kommentarer som får mig att kämpa lite extra. För inte ska Ni tro att jag har det lätt. Just nu har jag ett hjärnspöke som inte riktigt vill ge med sig. Varje dag är en kamp. Den svåraste utmaningen är handlingen. Att gå in i en affär som är fullproppad med saker som kan ätas. Det är rent plågeri, men jag utsätter mig för det lite med vilje. För jag vet att jag är STARK. Jag KAN. Jag VILL. Inte bara för min egen skull. Utan för Wildas, Minibebis och Jon. Det är inte bara jag som blir skadad av det.
Jag har valt att inte skriva om det tunga just nu då jag inte vill fokusera på det. Och vem vill läsa om en ”bulimikämpandes”, gravid småbarnsmamma? Dessutom vet jag att många kommer lägga extra märke till VAD jag äter, NÄR jag äter och hur jag pratar/skriver om mat, men skit samma. Detta är jag. Take it or leave it
Jag vill passa på att tacka ALLA Ni som skickar så fina kommentarer.
Så TACK!