Hallå där!
NU har jag läst ifatt lite här på din blogg för att förstå hur det ligger till. Jag är ju ny här så jag fattade inte ”snacket” liksom ![;)]()
När jag såg kategorin ”min sjukdom” så trodde jag att det var en cancer av något slag eftersom du har rakat huvud. Så jäkla kategorisk JAG är. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag försöker att inte ha förutfattade meningar om folk, men ibland så slinter jag.
Jag känner mig ödmjuk och ber än en gång om ursäkt.
Har läst om din bullemi, hela kategorin faktiskt. Men måna av länkarna från din historia fungerar inte, ligger de kanske på en annan bloggportal. Men jag blev hänförs i alla fall.
Fy 17-vad det kan ställa till sig för sig….hjärnan alltså.
Du verkar vara en riktigt stark kvinna och det avundas jag dig.
Men jag blir mycket orolig när jag läser också. Jag känner igen så mycket av tänket i det du skriver. Många av de tankarna finns hos mig också. Dock har det aldrig gått överstyr för mig ÄN. Men vad det är som får vissa att göra det och andra inte, det får vi aldrig veta.
Inte hänger det på karraktären, det ser vi ju på dig ![;)]()
Har läst acarolinas sedan lilla Lo kom, eftersom min och hennes föddes ungefär samtidigt, och har då hört hennes kamp. Har sett dig figurera bland kommentarerna också. Ja jag är en lite snokare ![;)]()
Bara en sak till, innan jag avslutar detta jättelånga svar. Hur kommer det sig att du tränar SÅ mycket och SÅ tufft. Och äter SÅ strikt.
Är det någon kamp, utmaning eller tävlar du?
Eller är det allt eller inget som gäller för dig.
Ta inte illa upp, jag kritiserar INTE, bara undrar.
När man hör att en person, en vecka efter förlossning, nästan är tillbaka i sina gamla tränings- mat-vanor så hoppade i alla fall jag till.
Duktigt!
Hälsningar och massa pepp från en som inte är lika ”strikt” men glad ändå.
Yohanna, önskar trevlig helg också.
Du behöver absolut inte be om ursäkt för dina kommentarer!! Jag tar den inte på fel sätt. Jag är bara chockad att ingen annan har frågat förut =)
Jag vet att länkarna inte fungerar. Ska gå igenom dem någon dag o fixa till det..
Du behöver INTE bli orolig. Jag har full kontroll. Jag är inte sjuk öht. Jag har nog aldrig varit så frisk som jag är just nu. Kanske jag förtränger det med träningen, men allvarligt talat skiter jag i om det är det eller ej. Jag mår BRA och det är det som är huvudsaken. Jag har inte tänkt tanken på att hetsäta på flera månader och det är en stor lättnad.
Jag har läst Carolinas blogg läääänge, men inte pga hemmes sjukdom. Jag gillar helt enkelt hennes sätt att skriva på. Hennes inlägg om mat brukar jag faktiskt hoppa över.
Anledningen till att jag tränar SÅ mycket och SÅ hårt är för att jag ÄLSKAR det. Varenda sekund. Jag blir hög. Glad. ÖVERLYCKLIG. Det är en timme där jag får fokusera på mig, mig, mig och det behöver jag med 2 små och en man där hemma. Lofsan sa en gång: Ge mig en timme om dygnet så ger jag resten av de 23 till min familj. Jag säger detsamma.
Att jag är tillbaka i mina gamla mat- och träningsvanor så här pass tidigt är inte konstigt alls. Jag tränade på gymmet 4 dagar innan Dixie föddes, hade en helt okomplicerad förlossning där jag var på fötterna 20 minuter efter Dixie ploppat ut, fick inte en skråma i underlivet (inte ens svullen) och hade inga grymma eftervärkar. Mitt bäcken är redan stabilt och jag kan äntligen knipa strålen vilket jag inte kunnat under hela graviditeten.
Dessutom snittar jag 8-9 timmar sömn per natt, har en liten Wilding som nästan alltid är på bra humör och väldigt självständig, har en man som stöttar mig i min träning och har en liten Dixie som bara sover och äter (bajsa har hon tydligen slutat med).
Jag äter sjukt mycket mat just nu (jag tror faktiskt du hade blivit chockad om du såg mina portioner). NYTTIG mat vilket jag vet att min kropp mår bra av. Jag vet vad den vill ha och jag ger den det.
Jag hoppas du fått det svar du sökte.
Kramar Sara
