Nu när min rygg varit kass och jag inte kunnat träna som vanligt har jag varit väldigt noga med kosten. Jag är en sån som äter mer ju mindre jag rör på mig. Knäppt. Jag vet.
Dessutom behöver jag det ibland för att förstå. Jag har fortfarande svårt för det här med mättnads- och hungerskänslor. Jag äter inte fort, men ändå kommer min mättnad ca 30-40 minuter efter en måltid. Är det normalt? Och trots en välkomponerad och stor måltid vill jag alltid ha nåt mer efter sista tuggan. Ett invant beteende som jag vill bli av med.
Så hur gör jag?
Måndag till fredag räknar jag kalorier. Något som inte passar alla då det lätt blir en besatthet. Jag gör det max 3 veckor i rad och sen bryter jag. Jag väger alltså all mat och skriver in i min app. Jag vet på så vis att jag inte äter varken för lite eller för mycket. Jag vet att jag får i mig tillräckligt av protein, kolhydrater och fett och jag lär mig känna hur det känns att vara mätt. Jag lär min hjärna.
På vardagarna är det MAT som gäller. Inga nyttiga desserter eller bakverk. Det blir mycket fisk, kyckling, ägg, sallad och smoothies vill jag lova. Just nu äter jag ganska strikt paleo och för att få i mig tillräckligt med kolhydrater (när jag tränar tung styrka) blir det en del frukt och rotfrukter.
Lördagar väger jag ingen mat, men håller mig fortfarande från sötsaker och annat tjafs. Fri tillgång på rena produkter med andra ord
Söndagar är fritt fram. Jag börjar gärna dagen med en extra stor frukost och fyller gärna på med ett stort mellanmål redan efter någon timme. Sen är jag mätt fram till efter lunch. Jag tror alltid att jag kommer äta mer under denna dag, men oftast blir det nog mindre.
Eftersom jag äter paleo så blir det ju aldrig riktigt onyttigt. Jag är dessutom ingen frossare. Ibland önskar jag att jag kunde släppa på spärren, men jag är inte där ännu. Jag vet att det lätt byts ut mot negativa tankar. Jag jobbar på det och en dag vet jag att jag kommer känna mig helt frisk.
I dagsläget mår jag väldigt väldigt bra måste jag säga. Jag känner en balans och jag börjar förstå. Jag får kämpa och ni ska veta att jag kämpar hårt för detta, men det är värt varenda tår som faller på min kind. Tankar och känslor slås inte bort. Jag välkomnar dem och öppnar mitt hjärta. Tittar på dem. Vissa bjuder jag in. Vissa säger jag nej tack till.
Jag är inte längre rädd